Kom på att jag ville bli journalist, och hipsvips så stod jag där, på parkeringen utanför Skurups folkhögskola. Min rostiga bil passade väl in, likaså min slitna, trasiga, säckiga portfölj som jag dagen innan hittat indammad på mannens kontor innehållandes gamla linser och torr tobak från röktiden som nu är ett minne blott.Nu var den avdammad och tömd på icke användbart innehåll. Rostbil och halvsunkväska skulle tagga ner min märkesskjorta och mina vita fina jeans.
Jag skred in tillsammans med mitt leende och möttes av starwars tshirt, stripiga hästsvansar, fjällräven ryggsäckar, Ronny & Ragge lookalikes, backslick Stockholmswannebees, ynglingar med amfetamintempo, damer i cowboyjeans och svartklädda flickor i plyshlångrockar. Miljömedvetet och hemmastickat så det förslog kontra min bortsydda skjorta och klorblekta vitjeans. Sonens morgonskämt om att jag borde ha en skäran och hammaren tshirt besannades när damen med skäran och hammaren tatueringen skred in. En avrakad hårtuss på hennes skalle blottade en grönblekt tatoo i sannaste kommunist anda.
Första testet var nutidsfrågar.Värsta först tänkte jag och hoppade in på ett ben för att göra det hela roligare (nä, så knäpp är inte ens jag). Där skulle man kunna om EU:s medlemsländer, Estelle-antagonister,lokala sportframgångar och prominenta elefantjägare. Skrev och sked ut, ramlade nästan över gummibolls-studsande Stockholmshyper som mest påminde mig om den överaktive ständigt tjattrande hackspetten man roas av varje julafton. Han förkunnade samtidigt som han hoppade runt att test var världens enklaste och om man inte kunde de svaren så bodde man under en sten. Jag häpnade och försökte andas åt honom, och liknade mitt pepparkakshus vid en stor gråsten i tanken.
Test 2, kreativt skrivande med 10 ord som skulle pressas in i text som skulle blotta hela ens kreativaste inre, vare sig man förstod orden eller inte. Passade en Aprilla som simmade i tryggt vatten emedans Stockholmshyper studsader runt och vässade penna.
Tredje delen bestod av intervju i polisförhörsstuk, med två förhörsledare som inte hälsade och en ensam stol för gärningsmannen, eller kvinnan i detta fallet. Den ena tyst, småhummande och antecknade och den andra i ständigt stid ström av märkliga och småstressande frågor. Där satt jag, utan fjällräven och miljöknappar och förkunnade det ena efter det andra samtidigt som jag försökte försvara mina åsikter.
Sist ut var referatsskrivning, kort tid och lång radiointervju. Lyssna och skriv. Monumentalt urtråkig intervju om centern och vapenexport. Ämnesfördel till den politiskt aktive utan tvekan, därmed ett minus till alla Aprillor närvarande, vars politiska engagemang stäcker sig till vetskapen att Reinfeldt liknar Alfon Åbergs pappa, dvs det politiska engagemanget sträcker sig inget alls. Men Aprillor kan skriva, kan sammanfatta och pressa ihop. Kanske kan det dölja det faktum att Aprillor inte ens vet om att Sverige exporterar vapen...eller??
Strövandes i grubblerier mot rostbilen mötte jag den frågsprutande intervjudamen, som nickade i liten kär hälsning mot mig när vi passerade varandra, samtidigt som hon skrattade (jo, åt mig, ytterst uppenbart). Eftersom jag inte kunde erinra mig några humoristiska inslag så undrar jag ju... var övriga intervjuoffer sövande tråkiga, eller var jag dagens skämt???
I vilket fall som, idag ringde en elev från skolan, som skrev för tidningen och ville intervjua mig... hur man nu skall tolka det!!!!
