P.O Wikström, professor i Kriminologi hävdar att det inte är
vår självkontroll som alena kontrollerar vår benägenhet att begå brott.
Självkontrollen kommer endast in i bilden i de fall där du ser brott som ett
alternativ. Vissa människor tänker aldrig på att stjäla mat i affären eller
begå sexuella övergrepp mot barn. De behöver då givetvis inte heller anlita sin
egenhavda självkontroll för att hindra sig själv. Ser man inte alternativet så
behöver man inte heller en utomordentligt god självkontroll.
Vad är det då istället som sviktar. Jo, moralen…. den egna
moralen. Din egen moral, fostrad av din omgivning, ditt umgänge, ditt land och
dig själv. Moralen som tillåter dig, eller som inte tillåter sig. Kriminella
handlingar som din moral tycker är okej, bra, ja rent av bekymmersfria möter
väl heller inga hinder av din självkontroll, för vad skall du kontrollera?
Möjligtvis kan avskräckning som fängelse och annat, i vissa kretsar, pressa på
självkontrollen lägga hinder för diverse ej tillåtna förlustelser.
Idag är jag upprörd,
upprörd över att 100 svenska män inom loppet av en vecka svarade på en
onlineannons ”utlagt av en 14 årig tjej” (utlagt av verkligheten i P3), där hon
erbjöd diverse sexuella tjänster och så kunde man svara via mail eller ringa.
100 män mellan 18-60 år, på EN vecka!!! Tänk då att de dessutom skall ha hittat
annonsen.
Vidriga telefonmeddelande från män som är så besatta av att
få sätta på en olovlig flicka att de bara rockar loss där i luren. Hur sjuk får
man vara. En uttalar sig i anonym intervju efteråt att han inte tycker det är
något problem och att dessa unga flickor själva vill och att barnprostitutionen
borde släppas fri och han har heller inga som helst problem om hans egna små
flickor skulle vilja sälja sig sexuellt… för det är ju något som de JÄVLIGTJÄTTEGÄRNA
vill. Det är och kommer alltid vara den vuxnes ansvar att inte sarga ett annat
liv i jakten på en snabb förlustelse, en quick fix, med ursäkten att barnet
ville själv. Denna mannen vill jag också sälja, som livstids sexnöje till
största biffigaste råaste typen i ett amerikanskt fängelse. Varför? För att jag
tror att han vill, visst vill han, jo… min säkerhet är så tydligt definierad i
min skalle att inget annat kan vara sant.
Dessa män är rovdjur av vår egen art som bara tar för sig,
som slaktar våra barn kroppsligt och själsligt. Det finns ingen som farligare
är för människan än människan själv! Inget enkelt fårnät med strömtråd hjälper
oss mot rovdjuren av vår egen art.
OK… detta var ju inte
allt för idag, det finns ju en liten tagg till i mitt lilla hjärta.
Lundsberg, denna skola i idylliska Värmland du sköna. Som gång på annan varnats
varnats varnats varnats och varnats för sina ”små lättjeliga” (pojkar är ju
pojkar) pennalistiska inslag i vardagen. Vi har tidigare hört förtvivlade
föräldrar berätta och kuvade barn bekänna. Hur många chanser skall ges. OM nu skolverket
inte satt stopp och nästa nollning resulterat i ett dödsfall, så hade drevet
tuggat sina käftar blodiga i skolinspektionens bristande.
Vet ni vad, två pojkar har fått tjänstgöra som strykbräda. Inte
någonstans i dagens verklighet är detta okej eller någon form av pojkstreck.
Det är en ytterst sjuk handling utfört av två killar (om jag förstått det hela
rätt), som per omgående behöver vård av mer betydande omfattning än de två brännskadade.
Media väljer att framställa kontentan av skolinspektionens
beslut (i ett evinnerligt ältande) med ett enda långt tandagnissel från de
elever som inte längre kan gå till sin älskade idylliska skola, utan som nu
(gud förbjude, ve och fasa) skall tvingas förkasta sig bland allmänhet på
kommunala skolor. Det är inte alls på något vis dessa elever det är synd om,
det är BARA BARA synd om strykbrädspojkarna och alla barn som före dem fått
uthärda plågoandar i den heliga skolans namn.
Dessa killar, som så modigt fått stå upp för det som är
rätt, skall inte behöva känna skam och skuld när de hör andra elever böla loss
i direktsändning. Det är inte deras fel, felet ligger hos den samlade
gemenskapen av alla Lundsbergs plågoandar genom åren. Om så hela skolan fäller
tårar så blir det bara en pöl i jämförelse med havet av lidandets tårar från utsatta.
TACK till det svenska samhället som här har agerat in the better good of the
allmänhet, och SKAM till alla er som upplever er egen sorg i det traumatiska
skolbytet som större och mer smärtsamt än värmen från ett strykjärn.
