Tror personligen att jag får ett message - loud and clear - när jag lyckas radera min första post tre gånger utan att jag märker att jag gör det. Liksom ett finger plötsligt (utan min vetskap) trycker på en tangent och vips är allt borta. Visserligen brukar inte Gud stryka mig medhårs men helt ärligt tror jag inte han motsätter sig lite bloggande... eller? Annars är han bra att skylla på, precis som Ingen var, när man var barn. Det var aldrig Någon som hade gjort något, det var alltid Ingen... och nu är det Gud (jo, jag är så långt från troende att man inte ens kan skåda mig i ett microskop). Men OK, visst, herr blogg Gud, är det så här vi ska ha det......(sade hon för sig själv och la envist in nattens blogginlägg EN GÅNG TILL(och försökte hålla sina fingrar i styr))(älskar parentesparenteser)

Replik till Sonja Åkessons självbiografi (replik till Ferlinghetti)

 Hektiskt flyger livet
i pepparkakshuset på Sandgatan 9
pluggar dansar jobbar, rastar ungar och hundar
städningen hinner aldrig ifatt
maten blir till i en hast

 Mitt liv är intensivt
bor i byn som lämnas av buss varje heltimme
Svensk och medelklassfostrad
Läste om konst och lyssnade på Bach
Föräldrarna ville annat, unga örnar och scouting

 Jag köpte gitarr och trummor
väntade på att bli omfamnad av musikaliteten
bli en i det revoltiska bandets gemenskap

 Lyssnade på Lundell, klädde mig trasigt
Extraknäckte med kompis hos hennes farsa
Papper i högar, kopiera och häfta
sortera och samla
Musik och flickfnitter dallrade mellan väggarna
lönen spenderades på taxiglamour och sprit

 Yngst i kullen, föräldrarnas sista skapelse
Levde på ögats charm och litenhetens oskuld
Klättrade i träd och smet till ortens flygfält
Gömde mig i hangarer och låtsasflög
Hängav mig åt idrott och volleybollsgemenskap
gick vilse i tonåren
fann konstnärssjälar och brukade rusbarheter
Balanserade på eggen utan att falla
Ilsken anarkistisk skrikande protesterande
Räddade herrelösa vilsna hundar, som inte var älskade av någon
Såg vänner traska i knarkträsk,
Slängde ut livbojar och höll dem över ytan

 Poetiska perioder i märkligt sällskap
Barnvisor skapades bakom stearinljusets sken
Jag var ung och odödlig
såg vänner trampa igenom
tappade greppet om livbojen och såg dem sjunka
långt bortom unga örnars oskuldsfullhet och scouternas knopar

  Jag har legat i sovsäck och sett
När de unga fnittrande flickorna fick följa med
scouternas ledare, på märkliga utfärder i mörkrets skydd
Jag har fått lära att vara nöjd
inte se över kullen efter mer
Att lita på de som ansetts pålitliga
intalad att faran jag såg inte var rätt
Förd i svenska faunan, enkelhet var en dygd
Vem är du som vill till Louisiana
Varför vill du skåda världens hörn

 Jag har berusat mitt sinne,
drabbats av oförstånd och lekt
med livet som insats
jagat framtid och flytt nuet
Studerat människor
adderat fantasier
Kryddat livet, på min gata i stan
förälskat mig i tillgängligt och otillgängligt
drömt om möjligt och omöjligt
visionerat och desillusionerat

 Lever ett aktivt liv
med bas på Sandgatan 9
knytpunkt, viloplats, trygg vrå
som ett inre rum

 Gav mig av innan jag fyllt arton
Till en tvåa delad med min systers vän
Slog mig fri från en fångenskap som inte fanns,
ställde mig på banvallen och vrålade –Där fick ni allt!

 Med en pappa kvar i gammeltidens herrighet,
servad av en mamma i utvecklingsförvirring
från förgjord till frigjord
som alltid fick säga fy högt och applådera i hemlighet

Tankarna rusar
jag försöker vila ifrån dem
Jag har fött tre barn
Påbörjat hundratals projekt
som jag aldrig avslutat, den där förbannade cirkeln
löper aldrig linan ut
Jag har uthärdat elakheter
tigit och accepterat min plats
Jag har legat sömnlös under månens sken
sett trädet vaja utanför
Vandrat i korridorer med döda
bland själar som ingen kunnat rädda
Vandrat i korridorer av galenskap
där inget förnuftigt funnits att finna

 Jag har skapat sandslott
Grävt med spadar, skulpterat med händer
Sett mormors skrynkliga hand stryka över undulatens gröna fjäderskrud
Hört flickans gråt, när cancern åt på hennes kropp
Jag har drabbats, sörjt och överlevt

 Jag har skakat om människor
som tror de är fast
Ryckt upp deras rötter och sagt att det finns mer
sett folk vakna och kliva av
Självförtroende och livsinsikt
Från börda till skratt

 Finner ett inre lugn
på Sandgatan 9
Låter litteraturen förföra mig
funderar analyserar
tiden susar
Jag har fött tre barn som blivit stora
Vandrat ifrån elakhet och illvilja
Mött kärlek utan tillstymmelse till förtryck
fyllt av erotik och längtan
kyssar och smek

 Jag läser tidningen om söndagar
Söndagsabonnemang
Försöker ta in allt med allvar
nyheter som skapar skev världsbild
Kontaktannonser med hopp och förtvivlan
Dödsannonser med sitt definitiva slut

  Jag försöker minimera risker
för att skona min familj
sjukdom och elände
bort med alla E
och kemikaliestinna margarin
Försöker vända ryggen åt det prefabricerade
Lägger tilltro till enkla råvaror

 Hittade livselixir
i en dansstudio i stan
Är där med mina barn
så ofta jag kan
Lever ut en längtan
Svettas ut passion
Låter musiken flöda och håller min kropp i form
Träningspass i sällskap
musik, gemenskap och glädje
av vikt i en tid, där vi valt att sitta still

 Mörkret är mitt hot
min rädsla min fara
min skräck min ångest
min börda
Jag har tappat förmågan att andas
Känt hjärtat explodera i min kropp
Jag har trånat längtat och älskat
utan att känna hopp
Jag har sett världens lidande
och tigit tyst i skam
över att inte skattat min förmögenhet
Att vara fattig i ett rikt land
i skydd av Sveriges bolsterdun
där fattigdom mäts i julklappsantal och tjock-tv  innehav

 Jag är formad av uppväxt
socialisering, omgivning och arbetsplats
Jag är given glasögon att skåda med
iltrerade av livserfarenheter
Jag har insett att mina egna åsikter är färgade och färgar
Jag har insett att principfasthet är såväl en fälla som ett guldfat
Jag undrar hur snabbt jag måste uppleva
hur långt jag har kvar
Vore jag nöjd om allt tog slut nu
Vill jag veta innan, eller ska det bara ske
Har jag gett mina barn tillräckligt
normer och värderingar
Kan de klara leva
utan mig

På Sandgatan 9
Sjuder det alltid av liv
Döden är inte närvarande
vi har alla givits ännu ett år
Tänker på bröder och dålig kontakt
där prestigen klampat emellan med elaka steg
Förorättad och stolt i väntan på
jungfrulig ursäkt
Jag ser mina systrar
som vandrar olika spår
Trygghet eller frihet – vilket verkar bäst

 Jag ser tillbaka
och hör mitt skrik
min olycka min litenhet
i händerna på ett dåligt val
Från rebell till ynkling,
tog lite mer än en kvart
stilla vaggad in i tron
att denna verklighet var sann
Jag ser tillbaka
på henne, som inte var jag
Jag tror hon är
i ett annat land

 Jag ser på henne och förstår
Varför jag känner trygghet i ensamhetens hand
Varför jag låser och stänger,
trygg i det som är mitt
Varför jag backar och värjer,
granskar under lugg
Står stadigt vid min fyrfota vän
stryker hennes päls och andas igen
Jag tillåter mig vara den skygge i mitt hem

 Träder in i centrum
vädrar åsikter
chockar och berör
analyserar och agerar
på stadens torg
Gladast på festen
Flörtigast med sprit under västen
Inget skådespel bara sann lycka
i det liv jag tagit tillbaka som mitt

 Jag utvecklar och möjliggör
men behöver aldrig mer försköna
Tar tillvara och tillgodogör
utan att försaka
Finner att mitt liv styrs av mig
väljer mina vägar att gå
Utvecklas av barn och vänner
har massor av kärlek att ge och få
Livet sjuder och sjunger i min kropp
Den enda egentliga skräck jag har
är att någon ska fälla mitt ben och säga STOPP

                                                                                                                                       /Aprilla 2011-11-01