Aprilla Thell - frilansande levnadskonstnär, det är jag i ett hasselnötskal, eller jag i ett paranötskal (för de är så mycket godare). Kanske är det just så bloggen skall heta istället, Aprilla Thell - frilansande levnadskonstnär (även om not vetenskapligt just me kanske egentligen säger samma sak). Idag tänkte jag berätta storyn om när jag skulle till doktorn med min sjuka dotter... parodi a la megamaximum.

VÅRDCENTRAL KÄRRÅKRA, ALLTID REDO!

  Mitt så vanligen välplanerade, om än tidsoptimistiska jag, fick sig en liten akut omplanerings-invit då dottern en morgon klagade på att det sved när hon kissade. En snabb koll av mamma undersköterska bekräftade dessutom blod i urin. Men, som ensamma-mamman är man otroligt effektiv vid händelser som akut pockar på agerande. Alltså, ingen skola för dottern, läkare behövdes för medicinsk hjälp och jag hade lovat att ”rodda” scenen på Medborgarhuset med dansmatta till Eslövs egen älskade dansdocka Annette Losell. The show must go on heter det ju, och så är det!

   Testade ringa vårdcentral Kärråkra, utan resultat, då de inte öppnade slussen innan 08:00… piiip. Det var då den kom, den geniala (och bevisligen obriljanta) idén om att jag skulle kunna springa inom Kärråkra, prick klockan åtta, när jag passerade, på min väg mot Medborgarhuset. Sagt och gjort, hundar snabbkissades, söner lämnades vid buss respektive skola och dotter fick åka med, så att hon var i ständigt stand-by läge för läkartid.

   När vi tillsammans skred in i Kärråkras lokaler var de tomma. Väggarna ekade, inte en kotte… förutom, damen i glasbåset, kassörska eller receptionist är kanske rätt titel. Hon satt där och jag klev in med mitt vänligaste leende, och förklarade mitt ärende, med frågan om det händelsevis skulle kunna gå att ordna fram en tid nu, eller under dagen, åt oss.

  – Jaauu kan enntee sidda här o ta imod tidsbeställningar. Iblann har jag jättelånga köer in hid. Hur skulle de se ud, om alla kom för o boka tid ovanpo de.

Jo, jag ska inte fortsätta skriva som hon talade, men så var det. Hon kunde aldrig, inte ens nu vid ekande tomt väntrum, tänka sig att frångå den fyrkantiga bubbla av vad som ingick i hennes tjänster. Man var tvungen, förklarade hon, att ringa in och boka tid.

  Jag gjorde en snabb inre överläggning och beslöt mig för att behålla min trevligt-bemötande kostym på, och tänkte att kanske sambandscentralen för läkartidsbokning var förlagd i Haparanda, och alltsåledes utanför glasbursdamens jurisdiktion. Snabbt fiskade jag upp min Sony Ericsson och såg frågande ut.
– Kan jag ringa nu??
Mitt flaxande med mobiltelefonen resulterade i en vilt bekymrad blick hos damen och hon deklarerade högljutt
– NEJ NEJ NEJ, ring inte med den härinne (fast med samma dialekt som tidigare). Då sätter du igång brandlarmet, och det vill vi iiiinte.

   Det var då jag kom med det ultimata förslaget! Om jag gick alldeles precis utanför ytterdörren, kunde jag då ringa in? Med sitt vänligaste leende bekräftade damen att det var en ypperlig idé, och tillade

– och har du tur så har vi tid direkt, och då kan du ju bara gå rakt in igen.

   Genom väntrummet på väg ut konstaterade jag att det var lika tomt än, inga inbokningar eller akutsjuklingar här inte. Ut genom dörrarna till den gråmulna morgonen. Ett sakta drippande regn valde att göra oss sällskap, annars ingen. Tom parkering. Jag ringde direkt och hamnade om möjligt än mer direkt i en telefonkö.

   Så där stod vi, en liten dotter och en dansmattstejp-inkallad mamma, en rå fuktig morgon, utanför Kärråkras dörrar, huttrade och väntade, på att kanske få komma in. När dottern efter en kvart pep om att hon frös och tiden började rinna ut för mig, tog jag dagens andra stora (och lite briljantare) beslut och knappade in vårt telefonnummer för uppringning av, ja, vem det nu var, som skulle kunna tänka sig att bistå mig med tidsbokning.

   Slutet? Jo, vi gav oss iväg och utförde inplanerade sysslor. Vid kl. 12 ringde en dam som gav oss en tid 14:20.

Om bokningspersonalen sitter i Haparanda? Nä, de sitter i rummet sidan om glasbåsdamen. DET informerade hon glatt när vi dök upp igen, och jag undrade över den extremt långa telefonkötiden. Jo sa hon, det är ju sköterskorna i rummet här intill, som sköter bokningen, plus sitt sköterske jobb, och de är ju bara halv styrka idag, två sjuka.

Men OJ!!! Tänk vad det då underlättat om ni bara frångått er princip just idag och bokat in ett besök åt oss hos sköterskorna i rummet sidanom, sa jag inte, tyvärr.                                       /av Aprilla Thell - Frilansande levnadskonstnär