Undringar&Förundringar

Smarta snillen spekulerar är jag ibland. Även om jag inte alltid är så där värstans smart och snillig, så spekuleras det - likt ett smart snille. Det kan handla om min djupa förundran över varför flygplanet har flytvästar när båten inte har fallskärmar, eller varför man får ha övervikt på magen men inte i väskan när man ska ut och flyga, eller hur det egentligen är möjligt att ringa med mobiler, sådär bara rakt ut i luften, till någon i Kina, eller ännu värre hur bilden jag skickar rakt ut i universum kan hamna exakt hos rätt mobilmottagare, utan att bilden ramlat sönder och alla pixlar är huller om buller. Det borde faktiskt egentligen vara helt omöjligt. Värden vimlar av märkligheter, och märkligast av allt är att det finns sånna som kommer på dessa märkligheter, innan de finns liksom, så kommer de på OCH skapar dem. Hur vet man ens var man ska börja. Då är man sannerligen en uberinnovatör (med prickar över u:et). Fast det finns ju en grupp som slår mig som än märkligare, utöver allt vettigt förstånd, och det är the bad ones, elakingarna, styggingarna. Människor som har så mycket dåligt i sig att det bara rinner över och spiller ut hela tiden. Det är ju inte som så att de är märkligare på så vis att det imponerar, inte alls. Det är bara så konstigt att en kropp orkar med all den negativa energi som måste susa i ett oändligt brus i genom dem, utan att totalkollapsa. Då måste man på någotvis avskärma sig från sigsjälv, inte känna och tänka. Hur är det ens möjligt (om man nu inte har en tråkig diagnos i bagaget som möjliggör diverse skrupellösa handlingar, eller omöjliggör ett sunt förnuft).

God VS. Ond

Skillnaderna på det onda och det goda finns, vissa självklara andra tänker man inte så ofta på.

Men, om vi nu tar ondska och godhet hos människor, och alltså räknar per capita, finns det betydligt jätte över många fler av de goda, än av de onda. Varför är det då så att vi (ja, jag vill titulera mig själv ibland de goda, därav blir det ett vi, jag har nämligen (utan att de vet om det) förenat mig med dem)inte tar över världen med storm?

Jo, tyvärr är det så att ondska är en drift, som driver dessa människor. De förenar sig med likasinnade och driver på olika elaka och misslyckade försök att få igenom sitt budskap. Ondskan hittar alltid sin näste och binder starka band, antagligen för att de är en minoritet som känner att de måste hålla ihop.

Godheten däremot är ett behag, som behagar oss alla. Vi sitter där och småler i välbehag, känner oss trygga och har ingen som helst drift att förena oss på organiserat vis, för vi finns ju överallt. Vi känner oss inte som ”outsiders”, herregud… vi kan ju hitta likasinnade överallt hela tiden, så varför anstränga sig.

Det märkliga är att det finns tillfällen då alla vi goda kan tänka oss att binda starkare band, förena oss och kämpa mot utpekat mål. Det tragiska är att vid dessa tillfällen drivs vi inte av godhet utan nästan alltid av ilska och hat. Vi har suttit och blivit provocerade(av någon ytterst elak såklart) i all vår godhet, och där minsann, när vi blir förbannade så ska vi jävlar visa …(morr morr morr)

Varför kan inte godheten driva oss? Kärleken och respekten för medmänniskan. Varför kan inte det förenas oss så vi kan smitta ner världen med vårt budskap?

Kanske är det först när ondskan härskar, när det onda har tagit över, och det goda är i minoritet som vi kommer göra oss hörda. Hallå, haalllåå (diskret handvinkning) här är vi och om ni ursäktar så skulle vi bara vilja… Människan slår tydligen alltid bäst i underläge. Frågan är bara om man vill att det ska gå så långt…

Men, visst... jag är inte uppgiven... än, för vi är faktiskt i jättemajoritet... pilutta er!!!!